Det har varit ett tufft beslut, men så mådde han inte bra. Nu på hösten har jag väl konstaterat att han har Binjuretumör. Han fick ett implantat för det men ändå så har han fortsatt att vara aggressiv och det är inte Criss. Så något har ju helt klart varit fel.
Till slut i fredags så märkte jag att han gick konstigt bakåt och tittade honom i rumpan och ser då att en del av hans tarm tittat ut. Jag fick panik rent ut sagt. Ringde Strömsholm och frågade vad jag kunde göra.
Hon sa att man kan ju sy det hela, men att det inte gick att göra en fredagkväll. Sen sa hon att ja blir det inte så att det går tillbaka så fick vi självklart komma in.
Jag tog det lugnt under helgen och det blev tyvärr inte bättre.
Så idag Måndag så tog jag det tunga beslutet att ringa till Veterinären och boka en tid för avlivning. Detta är inte ett värdigt liv för Criss. Han mår inte bra.
10.30 fick jag, Robert och Criss komma in och träffa en sköterska. Hon kollade lite hur det såg ut och om jag var bestämd att han skulle få somna. Självklart sa jag. Han mår inte bra. Jag ville verkligen inte låta honom lida mer. =((
10.45 så somnade han in i min famn. Usch vad jag mår dåligt över att ha förlorat en sån underbar iller. Han ska kremeras och så får han komma till dem andra här hemma och stå i bokhyllan. Benjamin & Xena väntar på honom där.
Criss kom till mig med storm en sen kväll ifrån köping. Åkte på en annons då jag såg att Xanders bror var till salu. Xander och Benjamin var med och tänkte att det var lika bra. Criss och Xander har inte träffats sen dem skilldes åt. Men oj, criss tog och visade Xander sitt hem och benjamin spatserade för sig själv. På så vis så förstod jag att Criss hade hittat hem till oss. De var aldrig något problem att få in honom i våran familj.
Du lämnar ett stort hål i mitt hjärta och jag kommer alltid att sakna dig.
Älskar dig // Din Matte
