Det är jag och min iller.
Jag älskar att fota natur, illrar och vänner. Även att träna ska bli mitt nya liv. Scrapbooking är en del av mitt nya liv och jag älskar det.
Nu ikväll är det dags och sätta lite fart med dopkortet som jag har fått en beställning på. Får väl se hur kreativ man är när man är smått stressad pga resa till paris om 2 dagar och städning osv. Tog fram alla saker och inser hur lätt det helt plötsligt är att scrappa utan illrar. Ingen som ska vara med och kolla bland alla saker och dra iväg med saker. Man är ju smått rädd att dem ska få förstoppning av saker. Jag behöver ett extra rum för såna här saker. Ska bara veta att man får vara kvar på jobbet så man kan börja leta större.
Efter mycket pussel så tror jag mig ha fått ihop ett kort. Vi får väl se vad dem säger som har beställt det.
Idag tog jag mig ut i Venaspåret igen och jag tog sats för att börja springa. Startade klockan och så bar det iväg. Det gick bra segt idag. =(( Men jag fortsatte springa för jag ska ta mig runt.
När backarna började komma blev det ännu segare men försökte verkligen hålla ett bra tempo så jag inte skulle sacka efter.
Under hela tiden som jag sprang försökte jag fokusera på hur jag andades så jag skulle få luft. För tänker jag inte när jag springer så slutar jag andas normalt. Hur man nu kan göra det. Hehe, tar väl i så pass mycket.
På slutet försökte jag ta i så mycket det bara gick, fast ändå så tror jag att jag har lite mer att ge. Men behöver någon som springer snabbare för att lyckas med det. Någon som distraherar mig. =))
När jag väl tog mig i mål så visade tiden 18 min och 32 sekunder. Helt sjukt, trodde jag aldrig att jag sprang på nästan samma tid som förra gången. Jag var till och med 1 sekund bättre. =))
Jaha, det är väl bara att gå hem och fundera ut vad jag ska hitta på nästa gång jag går ut och springer. =))
Har jobbat nu i 2 veckor och inte hunnit med och träna så mycket, men idag tog jag tag i mig själv och tog mig ut i Venaspåret.
Hade inga planer på hur långt jag skulle springa, 3km, 5km eller kanske rent ut av 6km.
Jag tog fart, startade klockan och så helt plötsligt så sprang jag, det gick fort, det bara flöt på. Aldrig varit med om något liknande. Visst sjutton var det jobbigt att andas och så. Men jag kunde ändå hålla tempot och i uppförsbackarna lyckades jag hålla ett bra tempo tycker jag.
Första kilometern gick förvånasvärt fort, jag behövde inte titta på 200 meters passeringerna för att orka motivera mig. Utan nu fokuserade jag på mig själv, min kropp och andning.
När det var 600 meter kvar tog jag i det sista jag hade och sprang vidare. Det var över förväntan att jag orkade hålla ut när det gick så fort. 3km får räcka för idag, för nu har jag tagit ut mig ordentligt. Men det är riktigt gött.
Frågan är ju bara, hur fort gick det?? Kanske 30 sekunder snabbare tänkte jag för mig själv. Sen tittade jag på klockan. Jag hade sprungit på tiden 18,33,08. Helt sjukt, jag har aldrig sprungit fortare än 20,29,20 förut.
Så jag var nästan hela 2 MINUTER snabbare, förstår inte hur detta har gått till. Men jag är överlycklig.
Fick sätta mig ner för att hämta andan i ungefär en 10 sekunder sen kände jag mig redo att gå hemåt. Har nog aldrig återhämtat mig så snabbt som jag gjorde idag. Men det är väl ett tecken på att man börjar få bra kondition. =))
